OpenStreetMap-kartans MTB-klassificering (mtb:scale och de taggar som kompletterar den) berättar rätt användbart hur körbara stigarna är ur mountainbike-synvinkel. Klassificeringen underlättar ruttplaneringen betydligt: Att klassificeringen alls finns berättar redan i sig att någon mountainbikeåkare har kört stigen och funnit det befogat att klassificera den. Klassificeringen berättar i sin tur med rimlig noggrannhet om stigens körbarhet.

Det har då och då förts diskussion om MTB-klassificeringens noggrannhet och utmaningarna med objektiv bedömning: en gul stig i ett område och en terrängtyp (t.ex. ett åsområde) kan vara betydligt lättare än i ett annat område (t.ex. traditionell blandskog, mer stenar och rötter). Trots skillnaderna och felmarginalen ger MTB-klassificeringen i praktiken ett tillräckligt tillförlitligt underlag för ruttplanering: om man till exempel vill ha det riktigt lätt plockar man grönt och lite gult och undviker orange --> sannolikheten är stor att även en nybörjare trivs på rutten och att cykeln körs i stället för att lunkas.

Gravel-rutternas utmaning

För gravel-cyklingens del har läget inte varit lika bra: till gravel går det förstås lätt att hitta användbara leder på kartan (större grusvägar, grusbelagda friluftsleder, lätta stigar) – men att fullt ut utnyttja gravel-cyklingens fördelar, "kör nästan var som helst, de mest mångsidiga cykelrutterna", är svårare. Och ju mer äventyrliga rutter man planerar, desto lättare hamnar man på leder där gravel-körning antingen är väldigt långsam och tung eller till och med omöjlig.

Gravel-rutternas utmaning kunde sammanfattas så här: på stora vägar (där även bilarna kör) och i stadsområden är ledernas karaktär tydlig, och i den andra ytterligheten, alltså på MTB-klassificerade stigar, finns åtminstone en hyfsad gissning om körbarheten (även om MTB och gravel skiljer sig betydligt från varandra i stigkörning). Men däremellan är skogskörvägar, spårbottnar och en del av friluftslederna mer utmanande, eftersom deras kvalitet inte är lika lätt att sluta sig till från kartan – och när man använder automatisk ruttplanering är utmaningen ännu större för ruttmotorn.

Alla leder man hittar i skogen är inte champagne-gravel ...

Att planera en gravel-rutt

Den stora möjligheten i gravel-ruttplanering är "en egen rutt till varje tur", vilket ger möjlighet att systematiskt beta av lederna och att köra även bekanta leder i ständigt nya kombinationer. Att möjliggöra detta kräver förmåga till snabb ruttplanering: rutten ihop med några klick före turen, och appens användargränssnitt måste snabbt och åskådligt berätta om rutten har ställen som behöver kollas upp och där man bör överväga en eventuell omdragning.

Trailmaps nyaste version löser det ovannämnda behovet genom att fortfarande erbjuda den bekanta, ganska modiga gravel-ruttplaneringen, alltså en ruttplanering som inte drar sig för att använda även mindre leder, men som å andra sidan smart kan undvika till exempel alltför besvärliga stigar. Den nya versionen visar en ny "gravel-klassificering" för lederna och de varningar som följer av den. Varningarna syns direkt som färger i höjdprofilen, och genom att klicka på höjdprofilen kommer man snabbt till det klickade stället på rutten. På så sätt syns både ruttens kontrollställen med en enda blick och det är lätt och snabbt att kolla dem.

Gravel-klassificering

Trailmaps nya gravel-klassificering är "virtuell", det vill säga den bygger inte på någon enskild ny OSM-tagg (gravel:scale finns inte i OSM-datat). I stället har man försökt tolka befintlig OSM-data så noggrant som möjligt och utifrån den definiera gravel-klasserna:

Klass	Beskrivning	OSM-taggar
0-	Asfalt	surface & highway
0	Cykelväg (grus) eller antagen (men inte säker) asfalt	highway & tracktype=grade1
0+	Grusvägar, friluftsleder och liknande (risk för hyvling!)	ett flertal olika OSM-taggar
1	Ofta motsvarande klass 0+, men risken ett snäpp större	ett flertal olika OSM-taggar
2	Ok som korta förbindelseleder, men långsamma / risk vid längre körning	ett flertal olika OSM-taggar
3	Okänd och risken går inte att bedöma	t.ex. highway=track utan andra taggar
4	Identifierat mycket utmanande eller okörbar	ett flertal olika OSM-taggar

Bärande tankar bakom klassificeringen:

• Gravel är "all-terrain"-cykling, det vill säga även asfalt och stigar ryms inom definitionen
• Med hjälp av definitionen ovan kan olika undertyper härledas ur gravel-klassificeringen: landsvägscykling, turcykling (stora snabba leder), lätt gravel, teknisk gravel osv.
• Målet är att för allmän gravel-cykling möjliggöra så kallat kontrollerat risktagande, det vill säga rutten kan ha mer utmanande snuttar, men bara så att planeraren är medveten om dem och kan fundera på till exempel en "plan B" om någon skogskörväg visar sig vara för besvärlig
• På grusleder förändras förhållandena: ledernas underhåll (hyvling / grusning eller på skogskörvägar förstärkning med "gravel" av större kornstorlek) och årstiden (höstens / vårens våta väder och "sugande grus"), och detta går inte att beakta i OSM-datat – därför finns i gravel-klassificeringen klasserna 0, 0+ och 1 – som ofta kan vara helt likvärdiga vad gäller körbarhet, men vars risker ändå skiljer sig tydligt från varandra

Av OSM-taggarna har följande använts: highway, surface, mtb:scale, tracktype, smoothness, obstacle, access, bicycle, width, piste:type, trail_visibility. Med hjälp av kombinationer av dessa taggar har man försökt identifiera ledernas egenskaper. Eftersom det inte finns någon enskild tagg av "mtb:scale"-typ, och med beaktande av grusledernas varierande skick, är slutledningen av klassificeringen från taggarna en bedömning av sannolikheter.